Den sista dagen i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om något märkligt jag gör (mina quirks).
Jag tänker inte alltid på vad jag för märkligt. Det är bara så jag är. Martin brukar skratta om jag gör något han anser, speciellt, men vill inte förklara vad det är jag gör. Så har försökt komma på när han skrattar.
Men en märklig grej jag gör att jag svarar på frågor, speciellt om de är retoriska, utan att jag helt märker det. Oftast beror det på att jag tänker högt + tycker att om man frågar något så vill man ha svar på det. Detta här tycker mina vänner är ganska underhållande.
Även om jag går med flera så går jag oftast bara över vägen om det inte kommer någon bil eller det står en barnfamilj och väntar på grön man. Så ibland är jag bara borta.
När jag blir arg så pratar jag på svenska (mot annars då det är norska ord med svensk meningsuppbyggnad + tonfall).
När jag blir "sur" så står jag och trampar i golvet med ena foten. Detta händer tack och lov med Martin, och han tycker det är himla underhållande. Vilket gör att jag trampar lite till och pratar svenska.
Så det var några av mina quirks.
Även om jag går med flera så går jag oftast bara över vägen om det inte kommer någon bil eller det står en barnfamilj och väntar på grön man. Så ibland är jag bara borta.
När jag blir arg så pratar jag på svenska (mot annars då det är norska ord med svensk meningsuppbyggnad + tonfall).
När jag blir "sur" så står jag och trampar i golvet med ena foten. Detta händer tack och lov med Martin, och han tycker det är himla underhållande. Vilket gör att jag trampar lite till och pratar svenska.
Så det var några av mina quirks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar