fredag 24 mars 2017

31 dagars utmaningen: En svår tid i mitt liv

Dag 24 i 31 dagars bloggutmaningen handlar om en svår tid i mitt liv.

En tid som var komplicerad och förvirrande, var då min pappa plötsligt blev sjuk och dog i löpet av två veckor. Det var så otroligt mycket som hände då, och mycket som man inte visste. Att gå omkring i den ovissheten var märklig. För alla andra levde på med sina liv, och så sitter man själv och tänker men hallå, min pappa är dålig. Efter det försöker jag se efter om det är någon i min närhet som inte har det bra. För det är så himla lätt att glömma andra medan man lever sitt eget liv, och det är inget fel med det.

En annan svår tid i mitt liv var väl främst mitt förhållande under gymnasiet. Det är något jag har börjat reflektera mer och mer desto äldre jag blev. Men jag hade det inte bra där ser jag nu. Men där och då tänkte jag inte så mycket på det, hade aldrig varit ihop med någon förr, och hade inget att jämföra med.
Men personen jag var ihop med var väldigt kontrollerande, jag fick knappt vara med mina vänner utan att han skulle vara med oss. Jag var tvungen att ljuga om min bästis sov över, och då kunde vi knappt röra oss ute (han bodde i samma område). Jag var tvungen att vara hemma hos han nästan konstant, även om han raidade i WoW. Något som är helt sjukt att jag gick med på. Att gå på fester under gymnasiet var ju bara att glömma (jag började inte festa förrän jag bott i Oslo i ett par år, när min syster flyttade hit och jag lärde känna Martin). Han kunde bli arg om jag prioriterade någon annan än han, om jag hellre ville vara med min familj eller vänner så var han inte glad.
När jag sen flyttade till Norge och han flyttade tillbaka till Sverige så tvingade han mig stort sett att flytta tillbaka. För jag skulle minsann vara där han var. Jag tyckte det var helt absurt, jag hade velat flytta därifrån sen jag var liten, inte f att jag skulle flytta tillbaka då. Han började i alla fall skicka massa länkar till jobb som jag kunde söka på i Sverige, trots för att jag trivdes bra här i Oslo.
I stället fick jag vara konstant på Skype med han, även när han raidade i WoW. Enda gången jag fick göra något var när jag for på gymmet, vilket gjorde att jag nästan bodde där en period.

Att göra slut var bland de bästa beslut jag tagit i mitt liv. Jag kunde äntligen för göra det jag ville utan att ta hänsyn till någon. Nu blev jag och Martin ihop relativt fort. Jag hade som plan att få vara fri ett tag, få hångla av mig och festa och bara få vara mig. Men så blev jag kär och då var det lite kört när jag ändå inte ville kyssa någon annan än han.

Och jag vet att det finns andra som säkert upplevt värre saker i livet, men det här var två svåra tider från mitt liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Mitt 17. mai firande

Onsdag förra veckan var det Norges nationaldag och den firas stort här. Jag och Martin skulle hem till våra vänner på champagnefrukost och ...