Reading Festival: Söndagen

Söndagen var vi helt utslitna efter all solen hela helgen. Vi var brända och trötta och ville bara sitta i skuggan. Innan vi såg Pins gick vi och köpte en hatt till Martin och en solfjäder till mig. Livsräddare verkligen. 

Vi hittade ett plakat på ett staket som vi satte oss vid. Man tar skuggan där man får den. 

Plötsligt dök Pippa upp igen. Jag visste inte om att hon och Martin hade pratat, så blev riktigt glad att se henne igen. Vi fick prata mer om våra liv, vilket var trevligt. 

Tyvärr hann hon inte sitta länge med oss, för hon skulle iväg och jobba igen. Vi fortsatte att campa vid skuggan och lyssnade på Vant. 

Sen skulle vi se på nästa norska band, Slötface. De var mycket yngre än det vi trodde, men gudars vad de var duktiga. 

Är så jäkla glad över att jag köpte en t-shirt. För herrejäklans vad varmt det var. Jag är också tacksam över kjolen, den täckte bra även om det blev varmt. 

Sen skulle vi köa för att gå in i Samsung kuben. Där var det världens största infinity room, där vi kunde styra ljud, ljus, o.s.v. med hjälp av de nya samsung telefonerna. 

Det var en kort upplevelse med tanke på hur lång tid det tog i kön...

Men vi hade det riktigt kul. 

Sen var det dags att leta reda på skugga. Vi var slitna och griniga efter solen. Vi köpte med massa vatten och satte oss vid ett staket. Där somnade Martin trots att det var rätt vid ett tält där det var en spelning. Vi satt där i över en timma, eller rättare sagt, jag satt och Martin sov. Efter konserten var solen på väg ned, och temperaturen blev mycket bättre. Personen som spelade heter Wiley och var bra.

I väntan på diverse band hängde vi lite grann i Dancestage. 

Jag ville lyssna på Breaking Benjamin, så då gjorde vi det. 

När vi skulle gå vidare gick vi förbi Main Stage där Liam Gallagher. 

Men vi skulle och lyssna på någon bättre, nämligen Charlie XCX. 

Jag såg henne på Reading 2015, men då var det två andra band jag ville se som spelade samtidigt. Men den här gången hade vi tid att se hela. Fick höra Boys live och då var jag glad. 

Sen hörde vi lite grann på Muse. Mest för att kryssa av dem på listan igen än för att faktiskt lyssna på dem. 

Vi ville hellre hänga här, i  Carlsberg tältet igen, innan vi skulle se vårat sista band för den här gången. 

Martin, jag och resten av tältet sjöng verkligen med i alla låtarna. Ville så gärna dansa också, men min fot är fortfarande inte bra (har äntligen fått svar från MR-röntgen jag gjorde i början på juli. Jag har haft sönder typ allt av mjukdelar i vänster ankel och kommer fortsätta ha problem länge). 

Martin ville väldigt gärna se bandet Haim, så jag följde med. De var riktigt bra, så duktiga på live framträdande, vilket inte alla band är. 

Sen var det dags att passera utgången för sista gången i år, komma oss tillbaka till campingen och packa ihop våra saker innan det var dags för två dagar i London. 

Reading Festival: Lördagen

Dag två av festival hängde vi utanför tältet lite grann. Det var så fruktansvärt varmt. När vi blev hungriga rörde vi oss mot festivalområdet. 

 Det var några norska band som skulle spela under festivalen, vi gick på två av dem. Bland annat Sigrid. Hon är känd för låten Don't kill my vibe. 

The Pretty Reckless började spela en kvart efter Sigrid. Så vi såg klart hon och gick sen till huvudscenen. Fick med mig några av låtarna som jag kan, vilket gjorde mig väldigt glad. 

På Reading festival har de en egen plats för de med speciella behov. Det fanns bland annat ett par personer som använde teckenspråk till låtarna, vilket var väldigt fint och coolt att se på. Jag utgår ifrån att de som tecknade kunde sina saker. 

Martin sprang omkring och samlade på flaskor och pappersbägare och jag bara njöt av festivalen. 

Det var en stor paus mellan spelningarna vi tänkte se på, så vi hängde i Carlsberg tältet (där typ alla på våran ålder var) och hade världens fest. Turligt nog kom jag ihåg klockan och hann se Marmozets. 

Sen var dags för en av mina stora highlights under festivalen, nämligen Korn. Har lyssnat på de väldigt, väldigt länge, så var kul att äntligen få se de live. 

Martin var med mest för stöd och var inte lika underhållen som mig. 

Jag var riktigt glad och förnöjd. 

Så tog vi den här bilden och plötsligt...

Mötte vi denna sköna bönan som jobbade under festivalen, men hade ledigt just under Korn. Detta är Pippa som vi mötte första gången på Reading Festival i 2014 då hon och hennes vänner var våra tältgrannar. Året efter delade vi tält ihop. 

Efter att vi catchat upp lite grann hade vi en paus igen i spelningarna, så vi satte oss ned med lite Rocktails. 

Major Lazor spelade, så satt och hörde på dem. 

Innan kvällens stora artist kom på scenen hade vi toabesök och vilade fötterna lite grann. 

Lördagens headliner var ingen mindre än Eminem. Det var så fruktansvärt mycket folk, det fyllde hela området vid huvudscenen. Vi stod vid platsen för de med speciella behov och det var trångt nog. 

Innan konserten var färdig passade vi på att gå på toaletten innan vi rörde oss mot Silent Arena. 

Vi skulle gå på Silent Disco där alla får headsets och kan höra på musiken där. Var två olika DJs som spelade olika musikstilar, så kunde alla som lyssnade byta mellan de två. Otroligt roligt. 

När vi dansat länge började vi röra oss mot campingen för att duscha lite grann och sova. 

Reading Festival: Fredagen

Fredagen vaknade jag stort sett till att Martin sitter ute och läser. Det är så fruktansvärt varmt och ljust, så vi vaknade alltför tidigt varenda dag. I England är det pisskallt om kvällarna och fruktansvärt varmt med en gång på morgonen. 

Jag gick för att tvätta av mig lite lätt i tvättstället innan jag började sminka mig. Gick från det här...

Till det här. Det blev lite väl mycket smink, det mesta smälte bort under dagen, så resten av festivalen var det mest fokus på endast ögonen. 

Vi tog med oss varsin to go öl och cider och började röra på oss till festival området. 

Det var en hel del kö för att komma in. På grund av allt som hänt under andra festivaler runt omkring i Europa, så var det extra mycket kontroller. Men, vi blev inte kontrollerade varken när vi skulle in på festivalen med all packningen och knappt när vi skulle genom kontrollen in till festival området. Kändes så där lagom säkert för att vara ärlig...

Vi började med att kolla in the fun fair innan vi kollade in butikerna. Samsung hade en enorm kub som vi inte fick bra svar på vad det var (innan söndagen, då fick vi pratat med en som faktiskt jobbade i kuben). 

Jag var riktigt nöjd. Vitt var helt klart det ultimata färgen att ha på sig, det blev väldigt varmt. 

Det är otroligt stort hela festivalområdet. Känns inte alltid som det först, men det tar ett bra tag att komma sig mellan scenerna och inte minst när man ska korsa området kring huvudscenen. 

Det brukar vara olika tält till diverse alkholförsäljare, ett år hade Jägermaister sitt tält, sist vi var på festival hade Somersby ett eget hus. I år hade Carlsberg och Jack Daniels egna tält. 

Vi skulle i alla fall hit och se Marika Hackman. 

När vi blev hungriga på grund av inte ätit frukost, köpte vi varsin liten baguette med olika kött i. 

Vi satte oss sen vid huvudscenen för att se Deap Valley. 

När de var färdiga gick vi för att köpa lite Rocktails, cocktails men med rocknamn. 

Jag drack något med fläderblommor som var riktigt gott. 

Sen skulle vi se the Amazons. Väldigt populära i England. 

Sen var det dags för en hemlig konsert. Det är en hel del hemliga konserter under Reading, vi har bara varit riktigt dåliga på att tyda tidsplanen för att se när de är. Det är ingen information i festivalområdet om att de ska spela, jag lyckades se ett kryptiskt meddelande på Readings facebooksida som sa Is there any villains here? och se plakat för Queens of the Stone Age nya skiva Villains för att koppla ihop två och två. Var otroligt roligt att se Queens of the Stone Age igen. Lika bra som vanligt. 

Efter konserten var vi hemskt varma, så vi ställde oss i kö för att få glass. 

Jag beställde en med nutella och oreo kex. 

Sen blev de lite häng i gräset igen. 

Vi skulle nämligen se Circa Waves. 

En som var rätt bak oss hade en sån där färgad rökbomb. Fint att se på på håll, inte lika roligt när man står mitt i röken. 

Så plötsligt dök Alex från Two Door Cinema Club upp och spelade en låt eller två med Circa Waves.

Vi gick sen och köpte mat och hittade ett skuggigt (<3) ställe där vi satt och hörde på Jimmy Eat World. De har varit på festivalen nästa alla gångerna vi varit där, och den enda låten jag stort sett kan med dem är the Middle. 

Sen trängde vi oss långt fram, vilket vi ångrade oss sen, för att se på Two Door Cinema Club. Det var trångt, varmt och vi blev knuffade runt. Gick inte att röra på sig. 

Vi lyckades till slut tränga oss ut från folkmängden och hängde på sidan istället. 

Vilket var mycket skönare. 

Sen på kvällen var det dags för Bastille. De är så himla bra live. 

Vi gick sen till Carlsberg tältet och festade vidare där innan vi såg på våran sista spelning för fredagen, nämligen Fatboy Slim.