Söndagen var vi helt utslitna efter all solen hela helgen. Vi var brända och trötta och ville bara sitta i skuggan. Innan vi såg Pins gick vi och köpte en hatt till Martin och en solfjäder till mig. Livsräddare verkligen.
Vi hittade ett plakat på ett staket som vi satte oss vid. Man tar skuggan där man får den.
Plötsligt dök Pippa upp igen. Jag visste inte om att hon och Martin hade pratat, så blev riktigt glad att se henne igen. Vi fick prata mer om våra liv, vilket var trevligt.
Tyvärr hann hon inte sitta länge med oss, för hon skulle iväg och jobba igen. Vi fortsatte att campa vid skuggan och lyssnade på Vant.
Sen skulle vi se på nästa norska band, Slötface. De var mycket yngre än det vi trodde, men gudars vad de var duktiga.
Är så jäkla glad över att jag köpte en t-shirt. För herrejäklans vad varmt det var. Jag är också tacksam över kjolen, den täckte bra även om det blev varmt.
Sen skulle vi köa för att gå in i Samsung kuben. Där var det världens största infinity room, där vi kunde styra ljud, ljus, o.s.v. med hjälp av de nya samsung telefonerna.
Det var en kort upplevelse med tanke på hur lång tid det tog i kön...
Men vi hade det riktigt kul.
Sen var det dags att leta reda på skugga. Vi var slitna och griniga efter solen. Vi köpte med massa vatten och satte oss vid ett staket. Där somnade Martin trots att det var rätt vid ett tält där det var en spelning. Vi satt där i över en timma, eller rättare sagt, jag satt och Martin sov. Efter konserten var solen på väg ned, och temperaturen blev mycket bättre. Personen som spelade heter Wiley och var bra.
I väntan på diverse band hängde vi lite grann i Dancestage.
Jag ville lyssna på Breaking Benjamin, så då gjorde vi det.
När vi skulle gå vidare gick vi förbi Main Stage där Liam Gallagher.
Men vi skulle och lyssna på någon bättre, nämligen Charlie XCX.
Jag såg henne på Reading 2015, men då var det två andra band jag ville se som spelade samtidigt. Men den här gången hade vi tid att se hela. Fick höra Boys live och då var jag glad.
Sen hörde vi lite grann på Muse. Mest för att kryssa av dem på listan igen än för att faktiskt lyssna på dem.
Vi ville hellre hänga här, i Carlsberg tältet igen, innan vi skulle se vårat sista band för den här gången.
Martin, jag och resten av tältet sjöng verkligen med i alla låtarna. Ville så gärna dansa också, men min fot är fortfarande inte bra (har äntligen fått svar från MR-röntgen jag gjorde i början på juli. Jag har haft sönder typ allt av mjukdelar i vänster ankel och kommer fortsätta ha problem länge).
Martin ville väldigt gärna se bandet Haim, så jag följde med. De var riktigt bra, så duktiga på live framträdande, vilket inte alla band är.
Sen var det dags att passera utgången för sista gången i år, komma oss tillbaka till campingen och packa ihop våra saker innan det var dags för två dagar i London.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar