31 dagars utmaningen: En märklig grej jag gör

Den sista dagen i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om något märkligt jag gör (mina quirks). 

Jag tänker inte alltid på vad jag för märkligt. Det är bara så jag är. Martin brukar skratta om jag gör något han anser, speciellt, men vill inte förklara vad det är jag gör. Så har försökt komma på när han skrattar.

Men en märklig grej jag gör att jag svarar på frågor, speciellt om de är retoriska, utan att jag helt märker det. Oftast beror det på att jag tänker högt + tycker att om man frågar något så vill man ha svar på det. Detta här tycker mina vänner är ganska underhållande.
Även om jag går med flera så går jag oftast bara över vägen om det inte kommer någon bil eller det står en barnfamilj och väntar på grön man. Så ibland är jag bara borta.

När jag blir arg så pratar jag på svenska (mot annars då det är norska ord med svensk meningsuppbyggnad + tonfall).

När jag blir "sur" så står jag och trampar i golvet med ena foten. Detta händer tack och lov med Martin, och han tycker det är himla underhållande. Vilket gör att jag trampar lite till och pratar svenska.

Så det var några av mina quirks. 

31 dagars utmaningen: Favorit comfort food

Dag 30 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om min favorit comfort food, alltså typ tröstmat. 

Jag verkligen, verkligen älskar ost, alla sorters ost, men gärna friterad/smält och varm. Att äta Max chili cheese med ostdipp till är heaven (hallå ost med ost, det blir ju inte fel. Men, det är sällan att jag äter fastfood. Tänker att det är något jag unnar mig ibland och inte hela tiden. 

Sen så är jag riktigt svag för det mesta med choklad. Stort sett allt som har med choklad att göra. Och ostkrokar... Vet inte om det räknas som tröstmat men men. 

31 dagars utmaningen: Topp sakerna på min bucket list

Dag 29 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om mina topp saker på min bucket list. 

Jag har inte en specifik lista över saker jag önskar göra innan jag dör. Givetvis är det massa saker jag gärna vill hinna göra och uppleva, men det är inte något jag tänkt något speciellt på. 

Något jag önskar få gjort genom hela livet är att resa. Jag är inget fan av olika färdmedlen, varken i luften, vatten eller på land (jag blir lätt åksjuk), men att få vara framme i ett nytt ställe är så otroligt spännande. Det är så kul att få uppleva olika kulturer och se vad olika länder har att erbjuda. Min reselista är inte superimponerande direkt, men jag har varit i stort sett hela Sverige (från nordligaste nord till så långt söder man kommer, och det mesta däremellan), jag har sett massvis av Norge, en hel del av Danmark, lite av Finland. Jag har varit i Amsterdam, Berlin, Vilnius, London, Reading, Brighton, Dublin, Kreta, Bryssel, rest genom Polen (Auschwitz, Krakow, Gdansk). 

Jag vill verkligen utforska mer av Europa, det finns så många fler städer att besöka här. Känner att en tur till typ Barcelona eller Lissabon hade varit spännande. Eller varför inte tågluffa lite grann? 

Jag har också en önskan om att resa till Tokyo och uppleva allt som den staden har att erbjuda. Ska jag dit vill jag vara där längre än en vecka eller två, och givetvis när det är hanami. 

31 dagars utmaningen: Sist jag grät

Dag 28 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om sist jag grät. 

Och inlägget kommer väldigt passande, för att sist jag grät var idag. Om du äter eller är känslig borde du nog läsa ett annat inlägg. 

 Bilden är mörk och suddig, men i vanliga fall har jag en väldigt liten knöl vid ankeln, inte såhär stor och uppsvälld. 

Jag skulle gå till t-banan och gick i min egen värld och tittade upp mot solen. Sen helt plötsligt känner jag hur jag trampar fel och ramlar framåt. Tyvärr var det här i en grusig nedförsbacke = jag gled en bra bit. Jag har trampat fel otroligt många gånger, men har aldrig haft så här ont som jag hade då. Sen hjälpte det inte att knäet blödde som ett vattenfall heller. 

Tack och lov var det inte långt ifrån hemma, så jag ringde en vän och pratade under vägen hem. Kändes bättre att ha någon att prata med istället för att halta i min ensamhet. 

Jag fick tvättat av mig och lagt mig i soffan med benet högt upp och där låg jag resten av kvällen. Minsta lilla rörelse och det gjorde ont. Högra knäet gick inte att böja på och vänster fot kunde jag inte stödja mig på, minsta lilla rörelse och jag nästan vek mig av smärta. Borde kanske ha tagit hinten om att fara på akuten, men tänkte att det blev bättre efter lite sömn. 

Såret är hemskt stort och djupt på vissa ställen.

Innan jag gick och la mig fick Martin hjälpa mig att tvätta av knäet igen. Det blödde massvis och varade en hel del. Det var helt fruktansvärt ont och jag grät som ett litet barn. 

31 dagars utmaningen: Vad som alltid får mig att känna mig bättre

Dag 27 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla vad som alltid får mig att känna mig bättre. 

Något som alltid får mig att må bra igen är Martins kramar. Nästan oavsett vad det är, är det så otroligt hjälpande att bara bli kramad lite grann av han. Han lyssnar även väldigt bra, så om jag blir sjukt stressad/hulkgråter/osv, så får jag en lång, stor kram, han som stryker mig i håret och lyssnar på vad som är fel. Sen säger han några fina ord, lovar mig saker och sen är allt lite bättre. 

Något annat som också hjälper, är att få vara ifred. Ibland vill jag bara vara själv och det hjälper det med. 

31 dagars bloggutmaningen: Mina fem favorit bloggar

Dag 26 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om mina fem favorit bloggar.

Jag har gjort en bättre lista en gång tidigare, så raddar bara upp fem stycken nu. Dessa har jag läst länge, några längre än andra, men bloggarna är så vackra allihopa. Något som är viktigt för mig när jag läser andras bloggar är välskrivna inlägg med snygga bilder till. (Min egen blogg är jag inte lika noggrann med dessvärre...)

1. Sandra Beijer. Sandras blogg är en av de jag har läst längst och det är hennes blogg jag blir mest inspirerad av. Det är något fint i hur hon målar upp sitt liv, med bilder, text och generellt hur hon visar upp sitt liv i bloggen. Det är hennes, och Elsas, sätt att blogga på som inspirerat mig massvis (att inläggen kommer upp efter att de har hänt, tidsinställda inlägg, än att skriva dem samma dagen som det hände). 
2. Elsa Billgren. På samma sätt som Sandra så älskar jag att se hur hon visar upp sitt liv i bloggen. Det är massa tips och pepp, men också mycket privat. Sen har hon en av bloggvärldens gulligaste ungar. 
3. Sandra Hjort. Jag kan inte exakt komma ihåg när jag började läsa Sandras blogg, men jag älskar den. Den har en perfekt blandning av allt, massa mat, lite DIY, en del privat och en hel hög av vackra bilder. Hennes recept har jag testat en hög av, och det är så himla gott alltihopa. Sen älskar jag att hon inte lever ett typiskt bloggliv i storstaden som de andra bloggarna jag läser.
4. Flora Wiström. Floras blogg handlar om hennes liv. Och när hon skriver så märks det att hon är författare. Det är så härligt att läsa välskrivna inlägg. Jag blir också så imponerad över hur himla driftig hon verkar vara som person. Jag började även lyssna på hennes podcast för inte så länge sen, och hon verkar ju ha en helt fantastisk personlighet också. Hennes blogg har som de andras, en blandning av privata texter, fina bilder och smarriga recept. Nu bor hon i Lissabon i två månader, och det är spännande att läsa om hennes liv där.
5. Linn Wiberg. Linn är nog bland det mest coola och vackra jag har sett på länge. Älskar att följa med i hennes liv i London. Hennes instastory är fantastisk att följa med på. Hon skriver väldigt blottande till stunder, och man känner verkligen hennes texter. Och hon har, likt de andra, otroligt fina bilder. 

31 dagars utmaningen: Mina bästa fysiska atribut

Dag 25 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om vad jag gillar bäst med mig själv och jag har valt ut tre saker jag tänkte skriva om.

Kan börja med mina ögon + fransar. Jag gillar verkligen mina ögon. Jag gillar formen, storleken och färgen på dem. Jag gillar att i ena ögat har jag en liten brun fläck. 

Mina fransar är många och långa. Om jag inte passar mig så fastnar de i ögonbrynen.

En annan sak jag gillar hos mig är mina läppar. De är fylliga har bra form, är för det mesta inte torra och jag har två "hål" i överläppen som bara syns om jag snörper ihop dem lite. 

31 dagars utmaningen: De värsta jag vet

Dag 23 i 31 dagars bloggutmaningen handlar om det värsta jag vet (gissar på hos andra). 

Det mesta är nog småsaker som de flesta känner igen sig i. Kommer bara att rada upp lite saker...

• Folk som går på offentlig transport innan de låter andra gå av.
• Personer med barnvagn som kör barnvagnen i hälarna på folk när man ska på offentlig transport och väntar på att de som är på ska av (alltså allvarligt, du kommer dig inte på fortare för att du knuffas). 
• Personer som trängs i kö. 
• Personer som kommer med vaga ursäkter när de inte kan hitta på något. Bara säg nej.
• Personer som inte avlyser när man avtalat något, exempel, bjuder hem folk på middag. Bekräftar dagen dagen innan de kommer. Säger ifrån om passande tid samma dagen middagen är, men får till svar att man inte kan ändå. Och så åt vi kyckling i tre dagar. 
• Personer som gnäller men inte tar tag i saker. Det kan vara allt från träning, skolarbete, en kollega, en vän osv. Egentligen den här listan också. Tror jag avslutar här...

31 dagars utmaningen: 10 favoritlåtar

Dag 22 i 31 dagars bloggutmaningen handlar om mina 10 favoritlåtar.

Det är ingen speciell ordning på låtarna, och jag måste säga att det var svårt att välja bara tio låtar. Några av banden är det hela album jag älskar, och att välja en låt var riktigt, riktigt svårt.

Jag lägger till en Spotify spellista i slutet av inlägget.

Jag kommer ihåg första gången jag hörde Die Antwoord och såg den här videon. Det var på en fest ca 2012. Videon är så himla märklig, samma sak med låten. Efter att jag såg dem på Reading Festival 2014 har jag lyssnat på dem massvis. 

När jag var tonåring var jag stort Evanescence fan, speciellt under Fallen eran. My immortal är en så otroligt vacker och sorgsen låt, hur kan man inte älska den?

Att välja en Fall Out Boy låt var riktigt svår. Jag tror det är den här eller Dance Dance som är den första jag hörde. From Under the Cork tree och Infinity on high är två av mina favorit album. Låtarna är otroligt sjungvänliga och låtnamnen är märkliga, men ganska underhållande. 

När Playstation 2 kom ut fick jag och mina syskon den i julklapp. Med i paketet var ett spel som heter Kingdom Hearts. Denna här låten är med och den är så otroligt vacker, men åh så sorglig. Jag får verkligen tårar i ögonen när jag hör den. 

My Chemical Romance har varit en favorit ända sen jag hörde Gerards röst (och såg hans ansikte) i videon till Helena. Hela albumet till Three Cheers for Sweet Revenge är väldigt bra, och Thank you for the venom är en favorit. 

Jag började lyssna på Panic! At the Disco i samma veva som FOB. Första låten jag hörde med dem var I write sins, not tragedies, och sen var jag fast. Den andra videon jag såg var Lying is the most fun a girl can have without taking her clothes off, och den berättar verkligen en liten historia.

Första gången jag hörde A perfect circle var till soundtracket till filmen Underworld (älskar den). Jag började lyssna på Judith och gillade den massvis. Älskar texten och rytmen i låten. 

Förra året var det tio år sen My Chemical Romance album Welcome to the Black Parade kom ut, och en musiktidning skapade ett nytt album där de bjöd in olika artister för att göra en cover på varsin låt från Black parade. När jag hörde twenty one pilots version av Cancer så blev jag förälskad. Herremin så fin den blev (den var fin från början också). 

Two Door Cinema Club har spelat nästan varje år som jag har varit på Reading Festival, och jag förknippar dem med sommar, sol, festival, sitter på gräset med vänner och dricker. Allt som är bra med sommaren helt enkelt. 

Jag verkligen älskar Mitt hjärta blöder av fröken Maggio. Men hon gör ju massvis med bra ont i hjärtat låtar. 

Här är spellistan på Spotify för den som vill lyssna lite lättare än genom youtube. 

31 dagars utmaningen: Något jag saknar

Dag 21 i 31 dagars bloggutmaningen handlar om något jag saknar. 

Nu verkar det som att det menas en sak, men jag tänker tolka det som en person, eller snarare flera. 

London 2015. 

Något jag märkte i helgen som jag saknar är personen som alltid är game när vi vill hitta på saker. Det här var en egenskap vi hade hos Jenny och Kalle. Oavsett vad eller när så kunde de hitta på något. Vi har rest med dem till London, vi har besökt dem i Malmö, vi har festat på dagen, festat till tidigt morgon. Vi har sett på massvis med filmer, hemma eller på bio. Vi spelade spel, brädspel och tv-spel. 

Sommaren 2008

När jag ser på bröllopet så är det i alla fall två personer till, utöver de ovan, som jag önskade kunde ha en bättre roll i allt. Den ena är Jenna, min bästa vän sen gymnasiet. Hon bor lite väl långt borta för att kunna hitta på något spontant, och planeringen har skett mycket via facebookchatten. 

En annan person som är lite märklig att inte ha med kring bröllopet är min pappa. Även om vi aldrig har haft bra kontakt, så känns mitt och Martins bröllop som något med fokus på familjen. Och att inte ha hela familjen med känns helt enkelt konstigt och till stunder lite sorgset. Men, jag är väldigt tacksam för att Martin och pappa fick träffas i alla fall en gång. 

31 dagars utmaningen: Var vill jag vara om tio år

Dag 20 i 31 dagars bloggutmaningen handlar om var jag vill vara om tio år. 

Jag har ca noll och inga bilder från 2007, min dator kraschade då. Här har ni fyra bilder från när jag var 16 år istället...

Tio år känns så otroligt långt bort, då är jag nästan 37 år, men samtidigt känns det inte så längesen jag var nästan 17 år heller. 

Om tio år hoppas jag innerligt på att jag fortfarande är gift med Martin. Kanske har vi fått ett barn eller två, eller inte alls, vem vet? Jag hoppas att vårat intresse för resa finns fortfarande och att vi reser runt och utforskar världen ihop. 

Jag har kanske vidareutbildat mig till antingen special pedagog eller förskolechef, eller kanske båda delarna, vem vet? Jag kanske har tagit en helt annan utbildning för den sakens skull. 

Om tio år har vi nog sparat ihop pengar nog till att kunna köpa ett hus i drömområdet, förhoppningsvis har bostäderna gått ned rejält i Oslo, så det inte blir så himla illa. 

Jag ser mig i alla fall som lycklig om tio år (är lycklig nu också, men du förstår nog). Att oavsett var jag är i livet så är jag glad för det som händer. 

31 dagars utmaningen: Mina värsta vanor

Dag 19 i 31 dagars bloggutmaningen handlar om mina värsta vanor. 

Inte den bästa bilden på en tuggad nagel, men här är längden jag trivs med i alla fall. 

Jag är en nagelbitare till tider. Det kan gå låna stunder där jag inte biter, men sen kommer en tenta så är det tillbaks till bitandet. Eller om naglarna känna för långa så jag går omkring och irriterar mig, då måste de bort nu. 

Att jag inte bara kan stå upp vid första alarmet, utan det kräver 5 alarm och en timma snoozande innan jag kommer mig upp ur sängen. 

Jag har som ovana att skjuta upp saker, speciellt när det kommer till skolan. Jag vet att livet går mycket lättare om jag bara skriver den där tentan med en gång, men ändå så behöver jag lite tidspress för att få det bra. 

31 dagars utmaningen: Vad är jag rädd för

Dag 18 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om mina rädslor, vad är det jag är rädd för?

Är nästan lättare att besvara vad jag inte är rädd för? 

Nejmen, allvarligt. 

Jag är livrädd för mörker. Nästan så pass mycket att jag borde söka hjälp för det. Jag klarar inte av att gå in i ett mörkt rum utan att tända en lampa. Även om jag bara lite snabbt ska in och hämta något som jag vet exakt var det är. 

Jag blir absurt stressad över tanken att strömmen ska gå om medans jag är vaken. Det hände en morgon för flera år sen, och då tvingade jag Martin upp för att se om han kunde fixa det. 

Att stå i en hiss kan ge mig lite lätt ångest ibland om jag tänker på det. Inte för att det är trångt, men för att jag vill inte vara själv i ett litet mörkt utrymme. Sen hiss-skämtet gör det inte bättre direkt. 

Jag är inte rädd för mörkret sån sätt. Jag klarar mig riktigt fint själv på stadens gator i mörkret, men hade gärna inte gått i skogen själv. Jag är mer rädd vad som kan finnas i mörkret, och ja, där ingår monster under sängen. Jag vet att det inte finns något där, jag vet om att när jag är på jobbet är det bara jag och hon jag jobbar hos där, det finns inga obehagliga folk som gömmer sig i hörn eller bakom gardiner. 

Jag får helt enkelt skylla min fascination av skräckhistorier och filmer som barn och som vuxen som orsaken till min rädsla. 

31 dagars utmaningen: Min favorit barnbok

Dag 17 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om min favorit barnbok. 

Gruffalo

Jag har växt om i ett hem där böcker har varit riktigt, riktigt viktigt. Vi har bott i ett mindre bibliotek, och det är jag väldigt glad för. Jag kan inte komma ihåg någon speciell bok som jag gillade extra, extra mycket (mamma kanske vet?). Men det är ju ändå en hel del böcker jag gillar för det. 

Jag har växt upp med Pettson och Findus (både böcker, dataspel, filmer och teater), Mimuntrollet (böcker, filmer, dataspel, teater), Familjen Musesson, en bok jag inte kommer ihåg namnet på, men som handlade om en björn som skulle köpa present till en kompis (kanin?) men som hela tiden köpte det han hade köpt själv. Det var även en norsk bok om en ung vampyr och hans familj. Den var spännande (mest för vampyr). 

Kommer även ihåg ett barnlexikon jag hade med bilder i. Och på V var det en vampyr som jag var livrädd för. Var helt säker på att han levde och skulle ta mig. Ah ett barns fantasier. 

Som vuxen är min favoritbarnbok (hej jobbar på förskola) Gruffalo. Älskar böcker på rim, de är så lätta att lära sig. Under en av mina mest intensiva Gruffalotider brukade jag, tvingande, berätta historien för Martin, både som nykter, men speciellt på fyllan. Gick så långt att jag drömde att jag berättade historien för min bror när vi var i en ro-båt (för då kunde han inte rymma). Det har lugnat ned sig lite grann, men inte väldigt. Fick en Gruffalo-bamse för ett par år sen när jag fyllde år och då började jag gråta. Blev så glad. Så... Eh... Ja.. 

31 dagars utmaningen: Mitt drömjobb

Dag 16 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om mitt drömjobb. 

När jag var yngre ville jag väldigt, väldigt gärna jobba som veterinär. Tror verkligen inte att jag är ensam om den drömmen. Jag försökte göra det bra på gymnasiet, och läste till nästan alla ämnen (fattas lite matte). 

Här var vi ca 17 år och skulle jobba för Kerrang. 

Under gymnasiet växte det fram en märklig dröm med min bästa kompis om att bli ett team för musiktidningen Kerrang. Hon som fotograf och jag som journalist. Att få möta alla våra favoriter så pass privat och intimt som en intervju kan vara, ja, för 16/17-åriga oss vore det drömmen. 

När jag gick gymnasiet fick vi möjligheten att välja mikrobiologi som tillvalsämne under sista året. Gud vad jag trivdes bra där. Jag var visst en av få elever i klassen som förstod mig på det lite svårare grejerna, fick nästan alltid alla rätt på proven vi hade. 

När jag nu som vuxen skulle söka utbildning hade jag tänkt att ta med mikrobiologi som andraval, men det fattades lite matte tyvärr för det. Om jag hade kommit in på mikrobiologilinjen vet jag inte om jag hade tagit barnehagelärarutbildningen, och den trivs jag riktigt, riktigt bra på. 

Så jag vill inte påstå att jobba i förskola har, eller är min dröm. Det är nog det jobb jag, och de som kände mig under min uppväxt, aldrig trott att jag skulle ta. Men att jobba på en förskola fick mig att inse hur viktigt det jobbet är, och när jag jobbar så kan jag känna att den jobben jag gör är viktig. Det gör en skillnad för den här personen. 

Och även om inte förskola är mitt drömjobb, så trivs jag riktigt bra där. 

31 dagars utmaningen: En tidslinje av min dag

Dag 15 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om hur min dag ser ut. 

Som student och med jobb vid sidan av så ser mina dagar väldigt olika ut. Vissa dagar är jag helt ledig, andra dagar händer det mycket från morgon till kväll. Men rent generellt ser en vanlig dag för mig ut så här de dagarna skolan börjar kl 8.30 och jag ska på jobbet. 

06.00 Första alarmen ringer. Om jag ska duscha börjar de mycket, mycket tidigare. Har igång ca fem alarm om dagen, de är på vibration så jag inte ska väcka Martin, men han vaknar ändå. 

07.30 Går hemifrån. Ska räcka t-banan till stan som går 07.48. Tidigare tog jag t-banan vid kl 07.15 för att så äta frukost på skolan, något jag har slutat med. 

08.30 Skolan börjar. Försöker hänga med mest möjligen, men det är inte alltid lika lätt. 

11.15 Skolan är färdig. 

12.00 Jag är hemma. Försöker städa och göra lite smått hemma. Är jag trött sover jag ett par timmar innan jobbet. 

15.00 Försöker äta något och börja förbereda mig till jobbet. Oftast har jag med mig något att äta så jag inte ska frestas om att gå till affären och handla allt jag egentligen inte behöver men vill ha. 

17.30 Går till t-banan. 

18.00 Jobbar. 

00.00 Är färdig på jobbet och får oftast sprinta till t-banan som går 00.06. Hinner jag med den hinner jag med bussen hem och slipper att gå hem mitt i natten. 

00.30 Är hemma och gör det jag ska innan jag ska sova. Är jag riktigt pigg packar jag färdigt väskan till dagen efter så jag slipper tänka på det på morgonen. 

01.00 Är i sängen och somnar en gång innan kl 02.00. 

Och så kan en vanlig tisdag se ut i mitt liv. 

31 dagars utmaningen: Vad finns i min väska?

Dag 14 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om vad jag har i min väska. Det här skiljer sig väldigt mycket beroende på vad jag ska göra under dagen. Ska jag på skolan, jobbet, hinner jag hem efter skolan men innan jobbet, möta någon i stan, på fest, på konsert och så vidare så skiljer sig innehållet ganska rejält.

Så här kan innehållet i min väska se ut en vanlig dag. 

Nu till våren så är mina solglasögon men, ifall det kommer sol. 

Jag har med mig en liten spegel ifall jag behöver bättra sminket eller bara kolla in mig #narcissist. När vi var i Vilnius köpte jag en noopsie, en liten necessär med  bland annat lypsyl, en hårsnodd, hårnålar, sminkservietter, genomskinligt nagellack o.s.v. Väldigt händig liten sak. Kan visa mer exakt vad som är i den en annan dag. 

Jag har med mig antingen min plånbok eller korthållare, beroende på vilken väska jag har med mig och hur många kort/kontanter som ska med. Nycklarna är givetvis med. Utan dem kommer jag inte in på jobbet eller hemma. 

Jag har med mig lite smink, även om jag inte alltid använder det. 

Sen har jag nästan alltid med mig en kamera, antingen den från olympus eller min nikon. Sen har jag nästan alltid med mig min kalender. Utan den är jag lite lätt handikappad helt ärligt. 

Jag försöker bli bättre på att dricka vatten, så jag försöker att ha med mig en flaska nästa överallt.

Sen i somras har jag alltid med mig min powerbank. Så himla smidigt att kunna ladda mobilen var som helst. 

Jag försöker att alltid ha med mig någon form för fuktgivande kräm av den enkla orsaken att jag är såpass torr att jag är brandfarlig. 

Där har du vad som finns i min väska. 

31 dagars utmaningen: Mitt favoritcitat

Dag 13 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om mitt favoritcitat. 

Och jag kan helt ärligt säga att jag inte har ett specifikt favoritcitat, men har andra saker saker jag gärna citerar. 

I min familj har vi en tendens att citera Pixar/Disneyfilmer i tid och otid. Och då speciellt Toy Story och Monsters Inc. 

Jag och Martin citerar hej vilt från diverse filmer, serier, böcker och sånger. 

31 dagars utmaningen: Om jag vann lotteriet...

Dag tolv i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om vad jag hade gjort om jag hade vunnit lotteriet. 

Jag gissar på att de menar massvis av pengar, en riktigt fantasisumma. 

Bland det första jag hade gjort var att kolla in vad mer vi kan göra till bröllopet. Om det är något vi önskar att ändra på när vi har mer pengar. Jag hade också ordnat våra bröllopsresor, bokat allt vi behöver till Reading Festival i augusti och kollat in Japan till nästa vår. Drömmen vore att vara där i en månad under våren, mest för att få med körsbärsblomningen men också för att jag inte fungerar så himla bra i värmen dessvärre. 

Jag hade också köpt hus i vårat drömområde med en gång. Och kanske en semesterbostad i utlandet, till exempel i London. Vi älskar den staden och är där ganska så ofta, men hade gärna varit där mycket mer. 

Jag hade tagit med familjen på någon resa, mest för att slappna av. Så länge jag får skugga, ljumma kvällar, och aircondition på dagtid är jag ganska så nöjd. 

Något jag också hade gjort var att donera pengar till olika välgörenhetsorganisationer, men anonymt. Jag hade oavsett vad jag gjort, sett till att få vara anonym för att slippa bli kontaktad av allt och alla. 

31 dagars utmaningen: Mitt mest stolta ögonblick

Dag elva i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om mitt mest stolta ögonblick. 

Märkligt nog kändes det som en svår sak att besvara. Vad är det jag har gjort som jag känner mig mest stolt över? Jag är väldigt stolt över mig och Martin, vad vi får till som ett team, men jag vill heller inte vara den som definierar sig ut ifrån sin partner. 

Jag är stolt över att jag klarade av en gymnasieutbildning där jag hade noll och ingen kunskap om innan, och jag klarade det riktigt, riktigt bra.

Jag är stolt över att jag följde med till Oslo och stannade, trots att exet (som flyttade med oss hit) flyttade hem till Sverige igen. 

Jag är stolt över att jag lyckades tillslut (4,5 år försent...) komma ur ett förhållande som inte var bra på något som helst sätt egentligen, när jag ser tillbaka på det. 

Jag är stolt över att jag har hittat en inriktning inom utbildning och jobb som jag trivs med, men som inte är i närheten av det jag någon gång trott att jag kom till att hålla på med. 

Jag är stolt över att jag har balanserat jobb, skola och privatliv och klarat av alla delarna (även om det har varit svårt ibland).  

Jag blir så otroligt stolt varje gång jag lär barn något nytt. När de lär sig knäppa knappar, hoppa hopprep, slå kullerbyttor, att jag var med när de lärde sig det. 

Jag är stolt över att jag har stått upp för mig och främmande när det har behövt.