Flåning och styckning

Goddag bloggen. Idag har jag inte gjort så jättemycket. Vi har flått och styckat djuren vi sköt i Nyköping/Tystberga.
Etfer lunchen tog jag med Jenna & Malin till jaktboden för att visa mitt rådjur.
Och här följer ett litet fint samtal.
(Jenna och Malin går ut ur jaktboden)
Lövbom: Oj, är det studiebesök här?
Jag: Jo, jag visade dem mitt första och enda vilt jag kommer att skjuta.
Nån ur klassen: Va, ska inte du skjuta nå mer?
Jag: Nej, jag får ingen personlig tillfredsställelse av att skjuta ett djur. Ni har alltid pratat om vilken puls man får innan man skjuter och kicken man får efteråt. Jag fick inget av det. Så varför ska jag fortsätta?
Lövbom: Det är bra det. För en jägare. Då skjuter man inte mer vilt än vad man behöver. För då skjuter inte mer vilt än du vill.
Jag: Jo, men som sagt jag ser ingen mening med att skjuta ett djur. Jag kände inget då den dog. Visst blev jag glad, nu har jag ju provat på det. Och det är verkligen inte för mig, för jag kände inget.
Nån ur klassen: Då kan ju du bli värsta lönnmördaren.
(dom andra håller med)
Jag: Ja, varför inte? Jag skulle ju inte känna något för personen jag sköt.
(Udda tystnad)
Så var typ samtalet idag...
Sen så kom Lövbom fram och fortsatte att fråga om jag var säker på att jakt inte var nåt för mig.
Och jag sa nej. Så jag är tydligen den första han träffat på som säger att denne inte fått fortsatt jaktlust efter att denne skjutit sitt första vilt.
Jag ser det som ytterliggare en sak jag provat på.
Nä, jag ska nog hålla mig till shopping, karuseller, skräckfilmer och bilspel. Eller skjuta lerduvor eller arkadspel då man dödar Zombies. Eller bara att vinna. Det är ingen som vill spela sällskapsspel längre med mig (undrar på varför). Men som sagt, jag har ett dussintals saker som får mig glad. Så jakt är inget för mig, men då vet jag och ni det. Så nu, för att få min dagliga dos av adrenalin, så har jag sett en skräckis (se inlägget innan) och nu ska jag kolla efter en eller två laptopsdekaler. Bara så ni vet.