31 dagars utmaningen: Mina värsta vanor

Dag 19 i 31 dagars bloggutmaningen handlar om mina värsta vanor. 

Inte den bästa bilden på en tuggad nagel, men här är längden jag trivs med i alla fall. 

Jag är en nagelbitare till tider. Det kan gå låna stunder där jag inte biter, men sen kommer en tenta så är det tillbaks till bitandet. Eller om naglarna känna för långa så jag går omkring och irriterar mig, då måste de bort nu. 

Att jag inte bara kan stå upp vid första alarmet, utan det kräver 5 alarm och en timma snoozande innan jag kommer mig upp ur sängen. 

Jag har som ovana att skjuta upp saker, speciellt när det kommer till skolan. Jag vet att livet går mycket lättare om jag bara skriver den där tentan med en gång, men ändå så behöver jag lite tidspress för att få det bra. 

31 dagars utmaningen: Vad är jag rädd för

Dag 18 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om mina rädslor, vad är det jag är rädd för?

Är nästan lättare att besvara vad jag inte är rädd för? 

Nejmen, allvarligt. 

Jag är livrädd för mörker. Nästan så pass mycket att jag borde söka hjälp för det. Jag klarar inte av att gå in i ett mörkt rum utan att tända en lampa. Även om jag bara lite snabbt ska in och hämta något som jag vet exakt var det är. 

Jag blir absurt stressad över tanken att strömmen ska gå om medans jag är vaken. Det hände en morgon för flera år sen, och då tvingade jag Martin upp för att se om han kunde fixa det. 

Att stå i en hiss kan ge mig lite lätt ångest ibland om jag tänker på det. Inte för att det är trångt, men för att jag vill inte vara själv i ett litet mörkt utrymme. Sen hiss-skämtet gör det inte bättre direkt. 

Jag är inte rädd för mörkret sån sätt. Jag klarar mig riktigt fint själv på stadens gator i mörkret, men hade gärna inte gått i skogen själv. Jag är mer rädd vad som kan finnas i mörkret, och ja, där ingår monster under sängen. Jag vet att det inte finns något där, jag vet om att när jag är på jobbet är det bara jag och hon jag jobbar hos där, det finns inga obehagliga folk som gömmer sig i hörn eller bakom gardiner. 

Jag får helt enkelt skylla min fascination av skräckhistorier och filmer som barn och som vuxen som orsaken till min rädsla. 

31 dagars utmaningen: Min favorit barnbok

Dag 17 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om min favorit barnbok. 

Gruffalo

Jag har växt om i ett hem där böcker har varit riktigt, riktigt viktigt. Vi har bott i ett mindre bibliotek, och det är jag väldigt glad för. Jag kan inte komma ihåg någon speciell bok som jag gillade extra, extra mycket (mamma kanske vet?). Men det är ju ändå en hel del böcker jag gillar för det. 

Jag har växt upp med Pettson och Findus (både böcker, dataspel, filmer och teater), Mimuntrollet (böcker, filmer, dataspel, teater), Familjen Musesson, en bok jag inte kommer ihåg namnet på, men som handlade om en björn som skulle köpa present till en kompis (kanin?) men som hela tiden köpte det han hade köpt själv. Det var även en norsk bok om en ung vampyr och hans familj. Den var spännande (mest för vampyr). 

Kommer även ihåg ett barnlexikon jag hade med bilder i. Och på V var det en vampyr som jag var livrädd för. Var helt säker på att han levde och skulle ta mig. Ah ett barns fantasier. 

Som vuxen är min favoritbarnbok (hej jobbar på förskola) Gruffalo. Älskar böcker på rim, de är så lätta att lära sig. Under en av mina mest intensiva Gruffalotider brukade jag, tvingande, berätta historien för Martin, både som nykter, men speciellt på fyllan. Gick så långt att jag drömde att jag berättade historien för min bror när vi var i en ro-båt (för då kunde han inte rymma). Det har lugnat ned sig lite grann, men inte väldigt. Fick en Gruffalo-bamse för ett par år sen när jag fyllde år och då började jag gråta. Blev så glad. Så... Eh... Ja.. 

Middag och MGP-fest

 I lördags skulle jag och Martin hem till mamma på middag. Hon fyllde år tidigare den veckan, men jag jobbade den dagen så vi fick ta firandet en annan dag. 

Sen på kvällen skulle vi på inflyttningsfest hos en kompis till Martin. 

 Jag hade fått hem massa smink som jag hade beställt, bland annat lösögonfransar, sådana halva rader man sätter ytterst. Här här jag på mig ena paret som ser lite mer naturligt ut (inlägg kommer tillveckan för bättre bilder + namn). 

 Jag och Martin hade köpt Camel Cup i present till mamma som vi testade på. 

 På inflyttningsfesten såg vi på den norska finalen av melodifestivalen (Melodi grand prix). Alla fick ett schema där vi kunde fylla i poäng till varje deltagare. Det fanns olika kategorier att gå efter så som utstrålning, kostym och låt. Den låten jag hade satt upp som andra plats (men som fick högst poängsumma totalt sett hos mig) kom på första plats i tävlingen. 

Vi var där tills tidigt på morgonen, och jag somnade inte förrän efter halv fem. En riktigt lyckad kväll helt enkelt. 

31 dagars utmaningen: Mitt drömjobb

Dag 16 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om mitt drömjobb. 

När jag var yngre ville jag väldigt, väldigt gärna jobba som veterinär. Tror verkligen inte att jag är ensam om den drömmen. Jag försökte göra det bra på gymnasiet, och läste till nästan alla ämnen (fattas lite matte). 

Här var vi ca 17 år och skulle jobba för Kerrang. 

Under gymnasiet växte det fram en märklig dröm med min bästa kompis om att bli ett team för musiktidningen Kerrang. Hon som fotograf och jag som journalist. Att få möta alla våra favoriter så pass privat och intimt som en intervju kan vara, ja, för 16/17-åriga oss vore det drömmen. 

När jag gick gymnasiet fick vi möjligheten att välja mikrobiologi som tillvalsämne under sista året. Gud vad jag trivdes bra där. Jag var visst en av få elever i klassen som förstod mig på det lite svårare grejerna, fick nästan alltid alla rätt på proven vi hade. 

När jag nu som vuxen skulle söka utbildning hade jag tänkt att ta med mikrobiologi som andraval, men det fattades lite matte tyvärr för det. Om jag hade kommit in på mikrobiologilinjen vet jag inte om jag hade tagit barnehagelärarutbildningen, och den trivs jag riktigt, riktigt bra på. 

Så jag vill inte påstå att jobba i förskola har, eller är min dröm. Det är nog det jobb jag, och de som kände mig under min uppväxt, aldrig trott att jag skulle ta. Men att jobba på en förskola fick mig att inse hur viktigt det jobbet är, och när jag jobbar så kan jag känna att den jobben jag gör är viktig. Det gör en skillnad för den här personen. 

Och även om inte förskola är mitt drömjobb, så trivs jag riktigt bra där. 

Jobbintervju och konsert på Telenor Arena

 Fredagen förra veckan skulle jag göra två spännande saker; först skulle jag på jobbintervju (som jag nailade). Det var en första intervju där vi lärde känna varandra, varför jag vill jobba för den bydelen, och efter tjugo minuter hade vi planerat in en andra intervju. Vi kom så himla bra överens att de inte behövde prata ihop efter intervjun och skicka mejl till mig senare, vilket jag tar som ett bra tecken. 

När jag kom hem sminkade jag till mig lite extra och bytte kläder innan jag reste in till stan och hem till några kompisar. Vi skulle nämligen till Telenor arena för att se på Avenged Sevenfold och Disturbed. Avenged har jag sett tidigare, men inte Disturbed, så det såg jag fram till. 

 Vi var lite väl sent ute, så vi missade Disturbeds version av Sound of Silence, vilket var väldigt, väldigt synd. Men det var en riktigt bra konsert för det. 

 Sen var det dags för Avenged. Jag har aldrig varit ett die hard fan av de, jag kan typ fyra, fem låtar riktigt bra. De spelade tre låtar jag verkligen visste att jag kunde texten på, två var mina favoriter, så jag var nöjd för det. 

En av de sista låtarna de spelade var A little piece of heaven, vilket är min absoluta favoritlåt med dem. De spelade inte den när jag såg dem sist, vilket jag var så himla besviken över. Men nu kan jag checka av den låten, och då egentligen det bandet från min måste se lista. 

31 dagars utmaningen: En tidslinje av min dag

Dag 15 i 31 dagars bloggutmaningen ska handla om hur min dag ser ut. 

Som student och med jobb vid sidan av så ser mina dagar väldigt olika ut. Vissa dagar är jag helt ledig, andra dagar händer det mycket från morgon till kväll. Men rent generellt ser en vanlig dag för mig ut så här de dagarna skolan börjar kl 8.30 och jag ska på jobbet. 

06.00 Första alarmen ringer. Om jag ska duscha börjar de mycket, mycket tidigare. Har igång ca fem alarm om dagen, de är på vibration så jag inte ska väcka Martin, men han vaknar ändå. 

07.30 Går hemifrån. Ska räcka t-banan till stan som går 07.48. Tidigare tog jag t-banan vid kl 07.15 för att så äta frukost på skolan, något jag har slutat med. 

08.30 Skolan börjar. Försöker hänga med mest möjligen, men det är inte alltid lika lätt. 

11.15 Skolan är färdig. 

12.00 Jag är hemma. Försöker städa och göra lite smått hemma. Är jag trött sover jag ett par timmar innan jobbet. 

15.00 Försöker äta något och börja förbereda mig till jobbet. Oftast har jag med mig något att äta så jag inte ska frestas om att gå till affären och handla allt jag egentligen inte behöver men vill ha. 

17.30 Går till t-banan. 

18.00 Jobbar. 

00.00 Är färdig på jobbet och får oftast sprinta till t-banan som går 00.06. Hinner jag med den hinner jag med bussen hem och slipper att gå hem mitt i natten. 

00.30 Är hemma och gör det jag ska innan jag ska sova. Är jag riktigt pigg packar jag färdigt väskan till dagen efter så jag slipper tänka på det på morgonen. 

01.00 Är i sängen och somnar en gång innan kl 02.00. 

Och så kan en vanlig tisdag se ut i mitt liv.