September
September var en fin småhöstig månad. Bladen var dock gröna länge, men vädret var ändå kallt.
Det var ändå lugnet innan stormen så att säga.
Jag bjöd ut Martin på bio och middag på New Orleans. Där åt vi den godaste cheesecaken någonsin, och vi har sådan tur att vi fick receptet från ägaren. Inte illa.
Jag försökte mig på en dip dye på naglarna. Gick sådär. Har försökt fler gånger och då gick det bättre. Övning ger mästare heter det ju.
Vi åt även på en indisk resturang som ligger på Bislett. Trevlig lokal och väldigt god mat. Jag lyckades dock söla mat på mig som den klant jag är, och fick enorma fläckar på min klänning. Efter ett par tvättar de gick de, tack och lov, bort.
Jag tog med mig Martin till Botanisk Hage där vi gick på zoologiskt och geologiskt museum. Jag har varit där många gånger förr, men det hade inte Martin.
När vi var i England i augusti gick jag förbi Lomography affären och köpte mig en La Sardina DIY. Den var fin och vit, men efter lite lim, papper och paljetter så glittrade den.
Oktober
Oktober var egentligen ingen bra månad alls. Jag var mest bara ledsen, arg och stressad. Jag var nästan inte alls på jobbet eller ens i Oslo. Den hade givetvis sina fina stunder, men mest tråkigheter.
Vi for en dag och bowlade. Otroligt roligt och jag är helt värdelös på det. Är sjukt stel och böjer mig inte ordentligt. Ibland är jag så duktig att klotet studsar som en boll.
Sen så blev det tråkigheter. Pappa blev dålig, väldigt jätte dålig, så jag och min syster tog flyget till Luleå och var där över helgen. Vi var en del på sjukhuset givetvis, men vi gjorde lite annat också.
När jag kom hem hade Martin och hans mamma köpt och planterat nya blommor till mig ute på balkongen. De här har levt lite längre än de vi hade innan. Borde ha blommor som tåler extrema förhållanden om vi säger så.
Så var jag hemma en stund innan det blev dags för ännu en resa upp till Skellefteå. Då var det att träffa Jenna, klippa mig, shoppa, träffa släkten och det tråkigaste och hemskaste av allt, planera och gå i begravning. Inte det minsta lilla kul och det gör så ont fortfarande. Men jag har en fantiskt pojkvän, familj och vänner som stöttar mig, så det går bra. Jag klarar mig.
November
I början av November var jag fortfarande i Skellefteå. Men så fort begravningen var klar så satte jag mig på första bästa flyg hem. Aldrig har jag längtat efter min egen vardag så mycket som då.
Jag följde med Johanna på Halloweenfest hos hennes kompisar. Hade en riktigt fin kväll.
Hemma igen försökte jag hålla mig upptagen mest hela tiden. Vi for på konsert och såg på Dunderbeist och El Caco och lyckades träffa på sångerskan till bandet Djerv. Martin älskar dem, så det var helt fantastiskt för han.
Vi for även och såg på Bloc Party. Det är inget band jag lyssnat på direkt, men det är alltid kul att gå på konserter med Martin.
den där cheesecaken såg fantastiskt god ut! Häftigt ni fick receptet.
SvaraRaderaVad tråkigt att det var en begravning, det är hemskt att förlora någon man bryr sig om..
Den är fantastisk. Pojkvännen satt och räknade ut hur mycket det skulle kosta per månad om man åt den en gång i veckan, så den var riktigt uppskattad. Pojkvännen jobbar med en kompis till ägaren som ordnade receptet till oss :) Himla fint gjort.
RaderaJo, speciellt en som var så oväntad. Det är ju jobbigt om personen i fråga är gammal eller varit sjuk en längre tid och man vet att nu är slutet nära. Men när det går på mindre än två veckor från frisk och glad till koma och dra ut sladdar så är väldigt jobbigt.