Varje natt drömmer jag sjuka drömmar. När jag var yngre var jag väldigt rädd för dem, nu ser jag dem mest som en verkligfilm, för mig är de verkliga när jag vaknar. Ibland tar det ett tag för mig att inse att de bara var en dröm och inte något som hänt i verkligheten, trots att jag kommer ihåg dofterna och hur saker kändes i drömmen. Men ibland är det fint att mitt i vintern bli påmind om hur solen känns mot ens hud eller när man kommer ihåg hur det är att bli kramad av någon man älskar.
Inatt var det en sådan otäck dröm som fick mig ifrågasätta om den var verklig eller ej. Sådant gillas inte. Var inte bara lite förvirrad när jag väl kom till jobbet. Var den personen verkligen död? Hade den blivit så pass deprimerad att den tagit livet av sig? Som sagt, sjuka drömmar.
Nu ska jag antingen pallra mig in till stan en stund, sova tills någon annan dag eller fortsätta prata med Simon. Men sak vet jag då att jag ska göra, lägga upp mer från Eclipse igår och Dublin-resan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar