Mot Oslo

Nu sitter vi på bussen till Oslo. Äntligen. Vi fick vänta i Stockholm i ca tre timmar. Inte bara lite drygt må jag då säga. Dock så var det ett par ljusa ögonblick i allt. Bland annat då en kill vid tjugofem års åldern frågar sin flickvän om de är rätt. Han hade för sig att man behövde ta bussen till Centralstationen för att kunna åka vidare med tåg. Han hade nog missat den ack så viktiga detaljen att han redan var på Centralstationen. En riktigt smart typ det dära.

Annars har det inte hänt så mycket speciellt. Dock på bussen till Umeå satte det sig en kille bredvid mig som bresade som om han stretchade till någon gymnasttävling. Inte trevligt precis.
Sedan på bussen från Umeå till Stockholm hamnade jag bakom två sovande barn. Inte så farligt tänker du säkert. Men om jag nämner att jag i princip hade dem i knäet för att deras säten var så pass bakåtlutande? Det var inte trevligt alls.
Nu då? Nu sitter jag mellan Johanna och toaletten.
Lyckat Christina, verkligen.