Klant!

Jag misstänker att glömt att berätta hur klantig jag var i söndags.
Men först lite roligare saker (för mig). Fick igen uppsatsen jag skrev under Romantiken-uppdraget. Det gick superbra. Lärarnavikarien vi hade tipsade den vi har nu att läsa min textanalys för att den var så bra. Det var bra nyheter :) .
Men nu till det som får dig att le.
Jag + resten skulle till huset farmor och farfar ska köpa i Fällfors (yes, det blir ett till hus där).
Simon stod på uppfarten och väntade på att jag skulle gå ut. Så jag skulle gå ner för yttertrappen ( xD) och halkar till på första trappsteget och landar på svanskotan och studsar på rumpan ner för resten. Inte härligt alls och nu tycker jag att du kan sluta skratta åt mig. För så kul var det faktiskt inte (A).
Så nu har jag ett stort, avlångt blå(svart)märke rakt över rumpan. Jamen seriöst, sluta skratta nu då, det tar ju faktiskt ont ;) Men nu börjar det bli lite bättre.
Så, då vet ni att jag inte ska få gå i trappor själv. Jag har en benägenhet att ramla i dem, eller halka eller missräkna trappstegen och gå rakt ut i luften då det är två trappsteg kvar...