Vad är en lördagskväll utan en polisbil?

Ok, det var inte jag som fick åka den här gången. Utan den for förbi för att se om det var lugnt (vilket det var).
Men ändå. Polisbilar får mig att må illa. Det får mig att tänka på vad som hände första och sista gången jag satt i baksätet på en polisbil... Jag hamnade på akuten här i Skellefteå. Och senare samma dag (eller så var det dagen efter?) hamnade jag på psyket. Jag vet att det låter komiskt, men det var det verkligen inte. Jag hade inte gjort något för att hamna där. Dock någon som var i Simons närhet som hade gjort något... Jag vill inte riktigt skriva vad som hände, med tanke på att vem som helst kan läsa, men jag måste skriva av mig lite.
Även fast det var över ett år sen det hände, har jag problem med att gå förbi Simons gamla lägenhet. Jag vet inte hur ni är, men jag gillar att se in i andras lägenheter då jag går förbi. Bara för att se hur deras liv är och för att se vad dom har för möbler. Men efter att Simons familj flyttade så klarar inte jag att se in i hur dom som flyttade in har det.
Då man går förbi så ser man in i köket. Men, dom har renoverat i Simons gamla lägenhet så där man går in i köket är det en bänk och öppet, så man ser in i hallen och det där förbannade förrådet.
För då jag väl ser in där, så är allt jag kan se är hur det var för ett år sen, med en massa poliser där inne och det var inte bara halltapeterna som var blodröda...

Jag vet att det kan låta förvirrande, och det var det. Så nu har jag skrivit av mig lite grann... Men som sagt, polisbilar, akuten, psyket och Simons gamla lägenhet får mig att spy... Nästintill.