Chic

Följ min blogg med bloglovin



Jag älskar att läsa. Att hitta en bra bok är helt underbart. Hur man försvinner in i en värld som inte finns på riktigt och märker inte ens när tre timmar ur ens liv försvinner bara sådär. Men oftast gör det inget. Böcker ger en chansen att slippa ens egen vardag. Det mest sorgliga som kan hända är besvikelsen när man inser att det som händer i boken aldrig kommer att hända mig eller att det inte finns påriktigt. Sen så kan man ju alltid läsa böcker som är helt påhittade men baserade på en persons egna händelser.
Varför skriver jag om böcker då inlägget heter Chic? Jo, för jag tänkte skriva om tidningen Chic.
Jag är en sucker för modetidningar. Allt som innehåller härliga reportage om smink, kläder eller väskor läser jag.
Och Chic innehåller just det där. Dom har även ett reprtage som heter Chic dokument som handlar om livets lite sämre sidor. Just den här månaden handlar det om glädjepojkar i Pakistan. Man blir verkligen gripen av det. För någon månad sen handlade det om familjer som lever under broar och en annan gång var det om kvinnor som jobbade som minrensare. Man får läsa om hur hemskt de här personerna har det för att sidan efter kunna läsa om veckans åååh -köp. Det känns faktiskt lite uda att först läsa om hur dåligt de här personerna har det för att sedan läsa om antioxidanter som man ska blanda ut i vattnet. Så först ska man läsa om de här personernas hemska öden för att sedan gå tillbaka till ens egen spenderande vardag? Nej, det hade varit bra mycket bättre om det hade varit en reklam eller dylikt efter. Faktiskt. Men det kanske bara är jag som stör mig på det?