Trots till dagens namn så ska jag ine sluta blogga. Den där biten kommer från en väldans bra låt, +44 No it isn't. Helt underbar och väldans användbar.
Sitter just nu och gör ingenting. Eller jo, jag bloggar. Men det är inte så mycket det heller. Väntar på att lacket ska torka så man kan göra sig klar och dra till stan. Hoppas man hittar något kul.
Längtar tills på fredag. Då blir det festa. Inget supande dock. För sånt håller ju inte jag på med. Min familj ska fira Halloween lite tidigt. Jag vet att låter urlöjligt att fira just den traditionen och festa med familjen. Men det brukar vara trevligt.
För två år sedan då vi körde anden i glaset fick jg reda på att jag skulle dö i en bilolycka innan jag fyllde 17. Men det stämmer ju inte för här sitter jag och bloggar och det är nästan ett halv år sean jag fyllde 17. Aja, nu får man sitta och vänta och se vad som händer 2017. Satan kanske är numerblind? Jag vet jag vet. Man ska inte skämta omsånt. Men det är kul ända tills något blir petad i ögat.
Nu bör lacket ha torkat och jag ska fortsätta med att göra mig klar.
Glöm inte att kommentera. Vad är det för kul med en blogg om ingen läser?
http://radioblogclub.com/open/66471/plus_44_no_it_isn_t/Plus%2044%20-No%20it%20isn
Please understand
This isn't just goodbye
This is I can't stand you
This is where the road crashed into the ocean
It rises all around me
And now we're barely breathing
A thousand faces we'll choose to ignore
Curse my enemies forever
Let's slit our wrists and burn down something beautiful
This desperation leaves me overjoyed
With fading lights that lead us past the lives that we destroy
I listen to you cry
A cry for less attention
But both my hands are tied
And I'm pushed into the deep end
I listen to you talk but talk is cheap
And my mouth is filled with blood
From trying not to speak
So search for an excuse
And someone to believe you
In foreign dressing rooms
I'm empty with the need to
Curse my enemies forever
Let's slit our wrists and burn down something beautiful
This desperation leaves me overjoyed
With fading lights that lead us past the lives that we destroy
Curse my enemies forever
Let's slit our wrists and burn down something beautiful
This desperation is leaving me overjoyed
With fading lights that lead us past the lives that we destroy
Please understand
Lay rotting where I fall
I'm dead from bad intentions
Suffocated and embalmed
And now all our dreams are cashed in
You swore you wouldn't lose then lost your brain
You make a sound that feels like pain
So please understand
This isn't just goodbye
This is I can't stand you
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En vårdag i botaniska trädgården
Här kommer en hel hög med blommor från botaniska trädgården i Oslo.
-
Det är tre saker som tar upp min tankeverksamhet för tiden. 1. Bröllopet. 2. Skolan. 3. Renoveringen av lägenheten. Vi fick som sagt en...
-
Jag vaknade hemskt tidigt på lördagsmorgonen och började göra mig klar för dagen. Dagens plan var att besöka Rietberg museum innan vi skull...
-
I söndags mötte jag upp min syster på Grünerløkka för att se i några butiker. Gick förbi Birkelundsmarknaden. Såg inget spännand...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar